Romerska soldater år 320 senaste
Den romerska legionen, ofta hyllad som enstaka av dem mest formidabla militära styrkorna i historien, lämnade en outplånligt symbol på den antika världen genom sin exceptionella disciplin, intrikata organisation och beständiga effektivitet.
Den på denna plats omfattande artikeln ger enstaka grundlig beskrivning av den romerska legionen, som täcker dess hierarkiska struktur, precis utformad utrustning, rigorösa träningsregimer, dagliga rutiner och legionens arv likt format den romerska republikens och imperiets historia.
Innehållsförteckning
Romersk legion struktur
I hjärtat av den romerska militära styrkan nedsänkt dess minutiöst strukturerade organisation. Den romerska legionen, känd för sin mångsidighet samt effektivitet, stod som den grundläggande byggstenen i den romerska armén. Varje legion bestod vanligtvis av 4 till 6 infanterister (ett antal liksom varierar genom den romerska historien). Legionsnummer som Legio X (Tionde legionen) användes för identifiering.
Inom legioner fanns organisationen hierarkisk. Legioner delades in inom kohorter, likt ytterligare delades in inom århundraden, samt ibland inom maniplar. Denna hierarki möjliggjorde exakt övervakning och flexibilitet på slagfältet. Cent
Romerska rikets militär
Från Rilpedia
Hoppa till: navigering, sök
Den Romerska arméns utveckling
Armén under kungatiden och den tidiga republiken, talet till talet
Det antika Roms arméer kom att dominera den dåtida världen, men från början påminde den romerska armén mycket om den grekiska. I krigstider ställde varje valkrets i Rom upp ett bestämt antal Centurior soldater. En Centuria bestod i teorin av män(därav ”Cent”uria), men i regel bestod de av endast män. Någon säker förklaring till detta känner man ej till, men utgår ifrån att det orsakats av förluster eller helt enkelt en oförmåga att mobilisera det fulla antalet Centurior i varje valkrets. De olika valkretsarna ställde upp olika typer av trupper beroende på välståndsnivå. De fattigaste valkretsarna ställde upp velites, lätta trupper beväpnade med kastspjut vars uppgift var att medelst sina projektiler understödja huvudfalangens trupper. Motsvarigheten till våra dagars medelklass formade spjutfalangen och basen i den romerska armén. Adeln ställde upp equites, ryttare, för att angripa fienden runt huvudfalangen.
Huvudfalangen bestod av en sorts hopliter. Soldaterna var beväpnade med Hasta, en sorts långa stötspju
Fyrtio martyrer
Fyrtio martyrer kallas i den gamla svenska almanackan 9 mars till åminnelse av fyrtio romerska soldater som år skulle ha dött martyrdöden i Sebaste (staden Sivas i dagens Turkiet). För att förmå dem att avsvära sig sin kristna tro skulle de ha blivit tvingade att stå nakna på isen på en frusen damm och därvid frusit ihjäl hellre än att förneka sin kristna tro.
Bara en av dem skall ha avsvurit sig kristendomen, men en fångvaktare skulle ha övertygats om kristendomens sanning och slutit sig till de andra så att fyrtiotalet åter blev fullt.
Som "Fyrtio martyrers" eller "Fyrtio riddares" dag har i några länder 10 mars firats i stället för 9 mars.
Traditionen ger deras namn som Cyrion (Quirion), Candidus, Domnus, Meliton, Domitianus, Eunoicus, Sisinius, Heraclius, Alexander, Johannes, Claudius, Athanasius, Valens, Helianus, Ecditius, Acacius, Vibianus, Helias, Theodulus, Cyrillus, Flavius, Severianus, Valerius, Chudion, Sacerdon, Priscus, Eutychius, Eutyches, Smaragdus, Philoctimon, Aëtius, Nicolaus (Micallius), Lysimachus, Theophilus, Xantheas, Angias, Leontius, Hesychius, Caius och Gorgonius.[1]