När var den sista avrättningen i sverige
Dödsstraff i Sverige
I Sverige existerar dödsstraff helt förbjudet sedan i Regeringsformens 2&#;kap, 4&#;§ med frasen "Dödsstraff får inte förekomma".[1][2]
Fram till start av talet var döden den vanligaste bestraffning till grövre förbrytelse, eftersom fängelse var ovanligt. års team stadgade dödsstraff för 68 olika typer av gärningar. De flesta dödsstraffen besitter skett genom halshuggning, vilka utfördes från tillförordnade skarprättare eller mästerman som dem också kallades. Förrättare från andra sorters avrättning kallades ofta bödel, men orden kan användas synonymt. Halshuggning sågs liksom en förhållandevis human teknik, med begränsat lidande, ifall redskapet plats bra nog och skarprättaren var skicklig nog för att lyckas nära första försöket. Före fanns det ett skarprättare inom varje län, men yrket var ej populärt. ej sällan fanns bödeln enstaka dödsdömd vilket fått välja bödelsyrket istället för döden. Missaktningen, förföljelsen och den starka sociala utfrysningen från bödlar ledde till myndighetsåtgärder, såsom för att i team från deklarera att bödeln med släkt var inom "konungens hägn" och för att ämbetet ej fick ses som nesligt.
Dödsstraffet inom fredstid avskaffades i landet 30 juni (i enlighet med riksdag
Släktforskning
De straff, som kortfattat beskrivs här, är straff som kunde utdömas med stöd av års lag, av års lag, eller av Kunglig Majt utfärdade allmänna författningar. Straffen "Rida trähästen" och "Dansa med spanska fiolen" var två straff som ålades av administrativa myndigheter.
års lag är det senast samlade lagverket, som omfattar både civil-, kriminal- och processrätt. Lagverket är indelat i olika avdelningar som kallades balkar. Delar av detta lagverk gäller fortfarande i Sverige, men flera av balkarna har bytts ut mot nya - jordabalken år , äktenskapsbalken år och brottsbalken Brottsbalken ersatte strafflagen från som i sin tur ersatte straff- och missgärningsbalkarna i års lag.
Att mista livet genom att halshuggas
I års lagstiftning var det vanligt att man kunde dömas till döden även om det begångna brottet inte var av allvarligare art. Förutom för mord så kunde man dömas till döden för sådana saker som återkommande stölder (4:e resan stöld), blodskam och trolldom. Innan års lag så fanns 72 olika brott för vilket dödsstraffet kunde utmätas. Avrättningarna var i många fall offentliga,men de sista offentliga avrättningarna i Sverige utfördes den 18 maj
Alfred Ander
Johan Alfred Andersson Ander, född 27 november i Ljusterö socken, död 23 november på Långholmens centralfängelse i Stockholm (avrättad), var en svenskkypare, värdshusvärd, spårvagnsförare och tillika den sista personen att avrättas i Sverige[1] då han dömts för ett brutalt rånmord. Han var den förste och den ende som avrättats sedan giljotin införts som avrättningsmetod i Sverige.
Värdshusvärden Ander
[redigera | redigera wikitext]År gjorde Ander värnplikten vid Vaxholms artillerikår. Under större delen av sin levnad förde Ander därefter ett kringflackande liv med ett flertal misslyckade restaurangrörelser bakom sig. Tillsammans med sin fru drev han sedan rörelser i bland annat Strängnäs (), Helsingfors () och Rimforsa ()[2]. I de källor som finns skylls de många misslyckandena framför allt på att Ander hade ett allt annat än måttligt intag av alkohol. Efter år häktades Ander även flera gånger för diverse småbrott och befann sig under en period på rymmen. År flyttade han med sin fru till föräldrarna i Karlsudd. Hans fru, Julia Charlotta Ander, kom senare att vittna om att han ett flertal gånger misshandlat henne när han var berusad och att hon varit