Återkommande svamp i munnen

En vit överväxt på tungan är oftast tecken på Candidasvampar. Dessa är svåra att bli av med och många försöker behandla sig själva med sockerfri och kolhydratfattig kost. Vitlök och andra svavelföreningar har sedan lång tid tillbaka använts för att bli av med svampen. Ny forskning visar att ett särskilt protein finns i saliven med svampdödande effekt.

Muntorsk eller Candida är en svampinfektion som känns igen som en vit överxäxt i munnen och halsen. Normalt finns Candida i små mängder i munnen och tarmarna hos de flesta människor. Men den som har nedsatt immunförsvar kan få allvarliga besvär och problem kan även uppstå efter långvariga eller många återkommande antibiotikabehandlingar. Även personer med amalgamproblem kan få besvär av Candida i tarmarna och på tungan.

Candida är svårt att bli av med även med mediciner. Forskare har nu funnit ett svampdödande protein i saliven (histatin) som kanske kan bli ett framtida botemedel. Glukosamin har också visat sig verkningsfullt mot Candida-svampen.

Proteser och plastmaterial fäster gärna Candida-svampen på och därför kan personer med proteser också få problem. Forskning pågår bla

  • återkommande svamp i munnen

    • Orala svampinfektioner

    Candida albicans svarar för huvuddelen av orala svampinfektioner och uppträder vanligtvis till följd av nedsatt resistens i vävnaden, antingen lokalt eller generellt (opportunistisk infektion). Lokalt nedsatt resistens kan uppstå vid:

    • muntorrhet
    • användning av proteser med undermålig passform och/eller bristfällig hygien
    • rökning
    • lokal läkemedelsbehandling med steroider
    • frekventa sockerinnehållande måltider
    • förändringar i salivens kvalitet.

    Generellt nedsatt resistens kan föreligga vid:

    • nedsatt allmäntillstånd
    • strålbehandling
    • långvariga infektioner
    • bristtillstånd
    • hematologiska sjukdomar
    • endokrina sjukdomar
    • vid behandling med till exempel antibiotika, cytostatika eller kortikosteroider.

    Oral candidos förekommer vanligen som erytematös- respektive pseudomembranös klinisk variant. Kliniskt ses rodnad ofta i kombination med:

    • smärta
    • sveda
    • ändrad smakupplevelse och sväljsvårigheter
    • vita avskrapbara pseudomembran.

    Oral candidos hos småbarn läker ofta av sig själv. Detta tillst&arin

    Akuta former, speciellt hos små människor, läker ofta av sig själva vid 1–4 veckor. Läkemedelsassocierad candidos försvinner då aktuell läkemedelsbehandling (till modell antibiotika) avslutas.

    Vid all svampbehandling är detta viktigt för att om möjligt först åtgärda bakomliggande faktorer. God mun- och proteshygien är enstaka förutsättning på grund av ett lyckat resultat. Muntorrhet måste behandlas med salivstimulerande medel samt saliversättningsmedel.

    Läkemedelsbehandling är kapabel administreras lokalt eller systemiskt. Eftersom munhålans status kunna vara enstaka viktig markör på bristande effekt från systemisk svampbehandling bör ej systemisk samt lokal behandling kombineras. nära samtidig rum behandling omöjliggörs denna kontroll.

    Vid protesstomatit existerar det viktigt att även behandla protesen. Förutom medikamentell behandling tillsammans med klorhexidin alternativt nystatin behöver protesen ofta justeras från tandläkare.

    Läkemedelsbehandling

    Om läkemedelsbehandling övervägs rekommenderas följande:

    Lokal behandling

    • Nystatin (Nystatin, Nystimex)
      Oral susp. ( IU/ml) 1 ml 4 ggr dagligen inom 1–2 veckor. Dosen bör ökas på grund av patienter vilket är muntorra. Lösningen kvarhålles i munhålan så länge som möjligt innan den nedsväljes. Be